and so it is..
..just like you said it would be
ironin av att ha "this has got to die. i said this has got to stop" blev för uppenbar.
det är lite som att säga - tänk inte på en giraff i en minut. tänk på vadsomhelst, utom en giraff.
giraffen är självklart allt man tänker på.
den senaste tiden har varit mig själv i ett nötskal. tankar om att uppmärksamma ett mönster, för att sedan bryta det fallerade nånstans mellan "uppmärksamma" och "bryta". varför gör man samma misstag om och om igen? trodde vi människor var mer intelligenta än så. när något inte fungerar, så borde man väl byta strategi, yes?
att vara kvar i det gamla är ju inte heller någon vidare genomtänkt idé. det är bara plågsam. men hur tar man sig framåt när har blicken vänd bakåt? varför är det så svårt att släppa taget?
det är inte långt kvar till ett nytt liv börjar. igen.
jag flyr. igen.
jag följer mitt mönster. im like an open book.
och tänk, det mest intressanta är att inte en jävel fattar.
man kan förstås inte begära något av sin familj, vänner, grannar, bekanta.. men ändå? like i said - open book. är språket för svårt att förstå? eller är omslaget så intetsägande att ingen bryr sig om att bläddra i den?
anywho, så säger människors passivitet mer om dem som människor än vad deras aktivitet gör.
that said. said it all.
ironin av att ha "this has got to die. i said this has got to stop" blev för uppenbar.
det är lite som att säga - tänk inte på en giraff i en minut. tänk på vadsomhelst, utom en giraff.
giraffen är självklart allt man tänker på.
den senaste tiden har varit mig själv i ett nötskal. tankar om att uppmärksamma ett mönster, för att sedan bryta det fallerade nånstans mellan "uppmärksamma" och "bryta". varför gör man samma misstag om och om igen? trodde vi människor var mer intelligenta än så. när något inte fungerar, så borde man väl byta strategi, yes?
att vara kvar i det gamla är ju inte heller någon vidare genomtänkt idé. det är bara plågsam. men hur tar man sig framåt när har blicken vänd bakåt? varför är det så svårt att släppa taget?
det är inte långt kvar till ett nytt liv börjar. igen.
jag flyr. igen.
jag följer mitt mönster. im like an open book.
och tänk, det mest intressanta är att inte en jävel fattar.
man kan förstås inte begära något av sin familj, vänner, grannar, bekanta.. men ändå? like i said - open book. är språket för svårt att förstå? eller är omslaget så intetsägande att ingen bryr sig om att bläddra i den?
anywho, så säger människors passivitet mer om dem som människor än vad deras aktivitet gör.
that said. said it all.
2010 is mine.
Life is short.
Break the rules! Forgive quickly! Kiss slowly! Love truly! Laugh uncontrollably!
And never regret anything that made you smile...
